Augusti 2008: Varför misslyckas manligt styrda verksamheter appelera till yngre kvinnors värderingar?

Womenomics:

"It found that over the past decade or so increased female participation in the paid labour force has contributed more to the growth of the world economy than either booming China or new technology."

e-post

Augusti 2008: Är framtidens företag värderingsstyrt?

April 2007: Tecken i tiden

Hur kan man faktiskt ändra på verksamhetskulturen?

Partajet blir inte som ni tror...

Finns det en EU-subvention för tråkiga kontorsmiljöer?

När ska tjänsteföretag på allvar börja arbeta med sitt miljövärde?

Dagens unga sitter på unik kompetens: Har makten förstått att använda sig av det?

Under 80-talet fokuserade svensk industri på kvalitetsbristkostnaden, som uppskattades vara upp emot 10% av omsättningen. Det blev väldigt framgångsrikt med starkt höjd produktivitet som följd. Är det då inte dags att nu fokusera engagemangsbristkostnaden? Kan den tom vara större? När 56% av unga mellan 18-24 år har tillfälliga arbeten som de är överkvalificerade för eller inte har utbildat sig till (källa: Svenskt Näringsliv/Synovate Temo). När de har en IT-kompetens som är helt överlägsen maktens. När de har nätverk och kontaktvägar över hela världen. Då behöver vi inte mer kompetensutveckling. Vi behöver en högre nyttjandegrad av kompetensen.

Nyckeln till att öka nyttjandegraden är att öka delaktigheten i förnyelsearbetet. Att arbeta inte bara ”top-down” och tro att verksamhetsplaner med Gutenberg-teknik ska få genomslag i organisationen. Genom att öka delaktigheten kommer också den minskade engagemangsbristkostnaden som ett e-mail i din inkorg.

Det jag ser i verksamheter som öppnar upp för delaktighet och engagerar alla i förnyelse är vilken enorm kraft det skapar. Helt plötsligt är inte allt så trögt och svårt längre, utan en enorm våg av utveckling sköljer fram. Det lämnar förstås ingen plats för allsmäktiga ledare som tror att kontroll och lydnad är vägen till framgång. Men de flesta har väl redan förstått att kunskapssamhället inte fungerar så ändå? Eller?

Lena Pehrs 

September: Tror du att du vet hur unga tänker?

19 januari: Har vi rationaliserat bort skrattet?

Jag jobbar i uppdrag där medarbetare i olika verksamheter får beskriva i vilken verksamhetskultur de arbetar idag och vilken kultur de skulle vilja arbeta i. Efter att ha arbetat med ett antal företag träder en tydlig bild fram: typiskt för dagens svenska företag är ett klimat som är Vinstfixerat, Revirpräglat och där människor känner att de har ett Stort Eget Ansvar.

Svenskt näringsliv verkar idag vara så stressade och uppslukade av den globala konkurrensen, börskurser och kvartalsekonomi, att vi går vilse med hur värdet ska skapas i företagen. Man spelar bara på tabellen – börskurs – att man glömmer bort att bygga laget. Kvar står man med spelare som sprungit av planen och rakt in i väggen.

Ibland hör jag chefer prata om hur de vill uppnå ett kreativt klimat, vilket låter bra. Men när de sedan börjar prata om kreativiteten och hur den ska fungera, så inser jag att de blandat ihop två ord: Kreativitet och Produktivitet. ”Riktad, effektiv kreativitet som hjälper oss att uppnå våra mål”. Hjälp!

Personligen är jag övertygad om att det är ett kreativt och lärande klimat, där allas kompetens tas tillvara, som är förutsättningen för långvarig utveckling av produktiviteten. Vi skjuter oss själva i foten om vi fortsätter att enbart fokusera på produktivitet. Då kliver vi in på kinesernas och indiernas spelplan, där vi omöjligen kan vinna matchen. De kommer alltid att kunna producera mer, billigare.

Jag tror inte att det är en onödig lyx att ha roligt på jobbet. Jag tror att det är en förutsättning för att vår välfärd ska finnas kvar.

Ett gott skratt förlänger yrkeslivet, får ner sjuktalen och skapar välfärd.

Lena Pehrs

2006-01-05: Småbarnsmamman och ålderspensionären – den nya affärsmodellen

                        Egen företagare, sedan 25 år tillbaka

I citatet ovan tror jag ligger två nycklar för framtida välfärd och tillväxt:

Det måste vara så roligt att arbeta att man vill arbeta. När man längtar till jobbet, och inte därifrån, då är man också maximalt skapande. Vi måste komma ifrån vår inflexibla syn på arbetskraft, där endast personer mellan 25-45 år med "svenska" efternamn är attraktiva på marknaden. Förutsatt att de inte är kvinnor och har små barn, alltså.

Jag är en småbarnsmamma som driver företag tillsammans med en ålderspensionär. Kanske är vi bara två kufar och inget bra exempel för resten av Sverige. Eller så finns affärsmodellen för framtiden här:

Vi har en äldre generation med mycket kunskap, där inte alls alla vill bli AMF-pensionärer och spela golf utan tycker att det är roligt att arbeta med yngre, utveckla tankar och jaa, jobba.

Vi har en yngre generation som söker ett nyare, roligare arbetsliv och vill jobba flexibelt för att kunna balansera en intressant karriär med ett fungerande familjeliv.

Tillsammans blir vi en oerhört kreativ stuga, som skapar nya arbetstillfällen för personer som annars skulle vara utanför marknaden.

Vad kan vi inte lära av Anna Casparsson: Född 1861 debuterade hon som konstnär först 1945 – 84 år gammal - och kom då att uppskattas för sin originalitet. 1960 visade Moderna museet hennes alster – då var hon 99 år gammal och hade haft en mycket framgångsrik andra karriär som startade vid 60 års ålder. Idag har vi piggare pensionärer än någonsin, borde inte då fler få chansen att ”göra en Casparsson”?

Gott Nytt 2006 allihopa!
/Lena

2005-12-01: Kan 70-talisterna rädda Sverige?

2005-11-18: När chefen sådde på hälleberget